Ernst Fredrik Werner Alexanderson (1878-1975) föddes i Uppsala, tog examen på Kungl Tekniska Högskolan och tillbringade sedan en tid på Tekniska högskolan i Berlin-Charlottenburg där han fck grundläggande kunskap om “radio”. Han flyttade till USA 1901 och fick arbete på General Electric (GE) i Schenectady, New York. Där stannade han under resten av sitt långa och kreativa liv och arbetade med allt inom elektricitetsområdet inkl växelström, likström, TV och transistorer. “Alex’s lab” var ett känt begrepp. Strax efter sekelskiftet började Alexanderson utveckla alternatorer (växelströmsgeneratorer) efter en idé av Reginald A Fessenden som använde en sådan för sina rundradioexperiment på julafton 1906 när tal, sång och musik fascinerade radiotelegrafisterna på fartyg utanför USA:s östkust – de trodde inte sina öron. Alexanderson konstruerade med tiden allt större sändare och år 1918 hade han lyckats ta fram dels en alternator med en effekt av 200 kilowatt VLF, dels en “multipelavstämd” antenn med bättre verkningsgrad än tidigare. För att varvtalet och därmed radiofrekvensen skulle hållas konstant konstruerade Alexanderson ett till synes invecklat men ändå säkert reglersystem som höll variationen mellan tomgång och full belastning inom en promille (under 20 Hz). Telegrafverket valde detta system som också var en del i ett världsomfattande radionät för morsetelegraf. Detta kom till slut att bestå av 18 sändare fördelade på kontinentala USA, Hawaii, Wales, Polen och Sverige.

Ernst Alexanderson promoverades 1949 till teknologie hedersdoktor vid KTH.

Källor:
– Långvågsradiohistoria med tonvikt på Ernst F W Alexanderson, ubåtssamband och SAQ, Varberg Radio i Grimeton – Carl-Henrik Walde.
– Wikipedia



Please write a comment in our Forum.

Tagged on: